Per Gillbrand (1934–2016) var en mycket framstående svensk motorkonstruktör för motorer till bilar. Gillbrand började arbeta vid Volvo 1956 där han bland annat var med vid utvecklingen av B18-motorn. 1964 värvades han till Saab för att hjälpa till med märkets första fyrtaktsmotorer. År 1970 utsågs Gillbrand till chef för Saab-Scanias motorlaboratorium. Absolut mest känd är han dock för att ha gjort Saab till det turbomärke som de var som biltillverkare. Han hade även som hobby att bygga modeller av motorer. På vimeo.com finns filmer med beskrivande text om de motorer som han byggt, det kan vara svårt att hitta dem så jag har samlat alla filmerna här. Förmodligen inte rätt enligt upphovsrättslagen att göra så, men det finns ingen ekonomisk eller annan vinning av det.
/ Anders
Karl Benz byggde denna 3-hjuliga bil som var världens första bilmotor med en liggande encylindrig 0,67 hk drivkälla vid 250 varv per minut. Motorn var en horisontell fyrtaktare. Håll med om att det har hänt en förfärlig massa utvecklingsarbete sedan 1800-talets mitt.
Rudolf Diesels första försök att tända bränslet genom kompressionsvärme. Drivkällan fungerade aldrig av egen kraft men det lyckade försöket bevisade att man kunde antända en bränsleblandning genom att komprimera värme. Bakom patent nummer 67207 fanns en förbränningsmotor som var långt mycket mer effektiv än någon av de ång- och gasdrivna motorer som var vanliga i slutet av förförra århundradet. Det speciella med dieselmotorn är att den komprimerar luft och sedan sprutas bränslet in under ett extremt högt tryck. När bränslet självantänds i cylindern av värmen som skapats av lufttrycket så genererar det kraft som sedan sätter kolven i rörelse.
Världens första serietillverkade motorcykel kom från Tyskland. Den visar tydligt hur fel det kan gå när man inte vet hur man skall göra och heller inte har någon att fråga om utvecklingen. Patent nr 78553 beskriver en tvåcylindrig motorcykel som har en fyrtaktsmotor med en slagvolym på 1489 cc. Effekten var 2,5 hästkrafter vid 240 varv per minut och topphastigheten låg på 45 km/h.
”Världens första flygmotor”, flugen 1903 av bröderna Wright i USA. Drivkällan var på 22 hästkrafter och vägde 62 kilo. Den tillverkades endast i ett enda exemplar och motorn användes totalt i 90 sekunder.
Den klassiska Bugattin som är försedd med en rak 8-cylindrig, kompressormatad motor. Bugatti Type 35 är en tävlingsbil, tillverkad av den franska biltillverkaren Bugatti mellan 1924 och 1930. Modellerna Type 37 och Type 39 var varianter på samma chassi. Detta var 1920-talets mest framgångsrika tävlingsbilar. Bugatti hade ett eget fabriksstall med tillgång till de allra senaste utvecklingarna, men de flesta bilarna såldes till privatförare som tävlade för nöjes skull. De vann otaliga biltävlingar världen över och byggde Bugattis varumärke.
Detta är Harry Millers också idag hypermoderna mästerverk. Drivkällan var nästan oslagbar på Indianapolis 500 i USA mellan åren 1930 och ändå fram till 1972. Millers bilar vann Indianapolis 500 vid nio tillfällen. Ytterligare tre bilar vann med Millers motorer. Millers bilar utgjorde inte mindre än 83 % av startfältet i Indy 500-loppen mellan 1923 och 1928. Lägger man till Offenhauser-motorn, en utveckling av Millers motor som dominerade Indy 500 och Champ Car-tävlingarna under femtio- och sextiotalet, stiger antalet vinster på Indianapolis med ytterligare 28 och fler än 200 övriga vinster. Ända fram till 1980 fanns alltid en utveckling av Millers motor på plats i startfältet vid Indy 500.
Folke Mannerstedts framgångsrika mästerverk från 30-talet. Folke Mannerstedt var en svensk ingenjör och en duktig motorkonstruktör. Nyss utexaminerad från Kungliga Tekniska Högskolan anställdes han 1929 som produktutvecklare av motorcyklar vid Husqvarna Vapenfabriks AB i Huskvarna. Han hade erfarenhet på området, då han tidigare ansvarat för den belgiska mc-tillverkaren FN:s tävlingsverksamhet i Sverige. 1930 lanserade Husqvarna en racermaskin med trimmad 500cc JAP-motor, en specialkonstruktion som tillverkades i cirka 50 exemplar. Under Mannerstedts ledning fortsatte man att utveckla nya maskiner med egentillverkade motorer på 500cc, där man experimenterade med nya och lätta material, vilket ledde till stora framgångar på tävlingsbanorna.
Detta är engelsmannen J.A. Prestwicks klassiker före rundbanelopp vilken dominerade speedwaysporten under många år. Men han utvecklade aldrig produkten och konkurrenterna kunde så småningom överta dominansen efter att JAP-motorn blivit omodern.
Andra världskrigets mest berömda flygmotor med en effekt på 2200 hk. Den tillverkades i 180000 exemplar och väger 650 kilo och bland annat användes i det engelska stridsflygplanet Spitfire. Detta är en extrem konstruktion, gjord utan hänsyn till kostnad. När den helt överlägsna jetmotorn kom, dog alla de stora kommersiella och militära flygkolvmotorerna ”över natt”, trots investeringar och kommersiella intressen.
Ingenjör Aurelio Lampredis försök till extrem ”downsizing”. Så liten lätt och snål som möjligt gav en 2,5-liters tvåcylindrig formel 1-prototyp. Motorn tog sig dock aldrig förbi ingenjörsstadiet eftersom teknikerna inte lyckades få motorn att fungera ordentligt. Således monterades den aldrig in i ett chassi hos Ferrari. Per Gillbrand var med i Italien när prototypen testades för första gången i provbänk. Både drivaxlar och växellåda slogs sönder och i dag förnekar Ferrari det hela. Gillbrands modell är försedd med en vevaxeldämpare, Med denna, eller dagens teknik med 2-masse-svänghjul, hade Lampredis extrema ”downsizing ” kanske blivit en succé!
Världens snabbaste - och dyraste bil 2010, god för en topphastighet av 430 km/h. Supersportbilen är utrustad med en 16-cylindrig w-motor med fyra turboaggregat. Cylindervolymen ligger på 7,8 liter med en effekt av 1200 hk. Bugattis forna tiders varumärke var så starkt att Volkwagen AG satsat oerhörda summor på att väcka märket till liv igen sedan man övertog Bugatti-märket 1998. Hösten 2011 slogs världsrekordet för snabbaste serietillverkade bilen med modellversionen Super Sport. Bugatti Veyron är uppkallad efter Pierre Veyron, en legendarisk fransk Grand Prix- och Le Mans-förare mellan åren 1933-1953. Bilen är också den dyraste moderna bilen med ett pris på cirka femton miljoner svenska kronor.